Typiskt
Nästan alltid bär jag med mig min älskade kamera, och trots slitsamma år så gör den precis det den blir tillsagd till att göra. Ofta slänger jag ur mig hemska kommentarer angående min gamla pärla, till exempel hur hemskt gärna jag skulle vilja att den plötsligt en dag skulle vara en helt annan kamera. Vi har lärt känna varandra väldigt väl, det finns inte en knapp eller en inställning som inte är ändrad, och jag är väldigt nöjd med de bilder jag tar. Så nöjd att jag vill offentliggöra dem och använda här på min blogg.
MEN...
Självklart, precis som alla andra gånger, så är min dator utom räckhåll. Och här sitter vi, kameran och jag, helt maktlösa. Att använda mobilen i samma syfte som kameran kommer knappast på tal, men, vad gör man? Jag får försöka pusta ut tills på fredag, med inlägg vilandes i utkast listan.
